Wolf Association Sweden
WAS

Hobbyverksamhet och bidragsfusk i kulturens namn

Publicerat den 5 februari 2011

Det är politiskt inkorrekt att ifrågasätta stöden till rennäringen och att verksamheten skall disponera ca 40% av Sveriges yta vilket bl a omöjliggör en naturlig utbredning och invandring av vargar och ger upphov till ständiga marktvister och rättsprocesser.

594 renägare deklarerade sin näringsverksamhet till Skatteverket 2004 . Av dessa hade 375 stycken dvs 63%  nolltaxerat verksamheten. 87 personer eller knappt 15% hade en inkomst mellan 0 – 20 000 kronor, nio renägare, 1,5%, hade uppgett en inkomst på mellan 120 001 – 140 000 kronor och medan endast en eller 0,17%  hade deklarerat en inkomst mellan 200 001 – 220 000 kronor. Som högst hade alltså ca 10 personer av Sveriges befolkning sitt levebröd från sin renuppfödning!

Runt 2008 fanns det ungefär 3000 renskötande samer enligt jordbruksverket och Sametinget. Om ungefär lika många deklarerade näringsverksamhet som 2004 så betyder det att 80% av renskötseln var ren hobbyverksamhet!

Denna ”kulturella” näring, som alltså försörjer 10 personer, förutom att en stor del av Sveriges totala landyta disponeras till bete för denna ytterst olönsamma boskap, kostar ”näringen” övriga skattebetalare bidrag på ca 500 miljoner kronor per år. För att generera en skattekrona måste staten stoppa in sex per ren! För satsade 500 miljoner borde staten kunna fixa jobb åt betydligt fler samer/norlänningar än 10 personer! Eller?

Då kan man tycka att med så stora subventioner skulle verksamheten vara granskningsbar. Men så är det inte. Sedan drygt 10 år tillbaka i tiden är det inte tillåtet att granska samebyarnas verksamhet eller medlemsantal. Granskning är endast förbehållen jordbruksministern själv.

Antalet renar enligt SLU uppges 2010 vara ca 260 000 st. Det är en siffra som varit tämligen konstant år från år. Antal dödade renar är 110-120 000 årligen. Renstammen kan alltså misstänkas vara betydligt högre än det antal man redovisar.

Taket för antalet renar inom renskötselområdet är satt till 300 000 djur. Finns det fler renar än det så måste renstammen minskas ner och det kan vara ett skäl till att det verkliga antalet hemlighålls. Följden blir svår överbetning med skador på laven, som renarna livnär sig på. Lavarna som växer extremt sakta kommer inte att återhämta sig på hundra år om ens någonsin.

Sedan det nya ersättningssystemet för rovdjursdödad ren trädde i kraft 1996 behöver inte renägarna längre redovisa antalet dödade djur. Systemet är uppbyggt schablonmässigt där samebyarna får ersättning efter det antal rovdjursförekomster och föryngringar man har inom sitt område.

Staten betalar årligen 55 miljoner kronor till Sametinget, som sedan fördelar detta vidare till de samebyar som har rovdjur inom sitt område. Systemet med samebyar skapades 1972 för de renskötande samernas räkning och ger dem särrättigheter som inga andra svenska medborgare har. Samebyarna, som i sin tur fördelar pengarna mellan renägarna, tillämpar ett graderat rösträttsystem i ekonomiska frågor, där medlemmarna får antalet mandat efter hundratalet ren man äger. Det finns exempel på en renägarfamilj med två renägare i nordligaste Norrbotten som fått ut över 2 miljoner kronor per år i rovdjurersättning under flera års tid. Detta trots att denna familjs renar hade klarat sig bäst från rovdjuren i den sameby de tillhörde medan renägare med färre renar hade fått en stor del av sina renhjordar uppätna. Trots detta fick inte den senare gruppen någon rovdjurersättning alls. Man kan alltså påstå att rovdjuren genererar en betydligt större inkomst, åtminstone till vissa personer, än vad deras näringsverksamhet gör enligt skattedeklarationerna.

Tåssåsens sameby i Härjedalen fick under några år i slutet av 1990-talet ut ersättning för fler rovdjursdödade djur än det totala antalet renar.

Enligt Jordbruksverket 1997 redovisade Tåssåsens sameby innehav av 3996 renar 1997 , medan man fick ersättning för 4446 stycken- det vill säga 450 fler renar än de hade. Året efter fick samebyn ersättning för 4510 rovdjurrivna renar samtidigt som de redovisade innehav av 4426 djur. 1998 var sista året som ersättningen för rovdjurdödade renar behövdes redovisas per sameby. Därefter har allmänheten ingen insyn i detta.

Renägarna bryter dessutom mot djurskyddslagen vid slakt och transport av renar. Kanske det också anses vara kultur?

Om man skall jämföra resultaten av lobbyverksamhet så passeras nog jägarna av renägarna med hästlängder.

> Läs mer på Astrids miljö & sammhällsblogg

Translation

SvenskaEnglishNorskDeutschDanskSuomiFrançais
by Transposh - translation plugin for wordpress

Kategorier

Arkiv

Döda vargar 2016

Sverige; 42 stycken

Uppdaterat 2016-12-30

Licensjakten. 2 jan-15 feb. 13 stycken
Jakten i Dalarna avslutad den 20/1-16

Dalarna/Lövsjöreviret
7/1. 1Hane
6/1. 2 Hanar
3/1. 2 Hanar + 1 Tik
2/1. 1 Hane

Gävleborg
Jakt avblåst. 6 vargar skjutna
9/1. 1 Hanvarg +1 Tik
8/1. 2 Tikar + 1 Hanvarg
5/9. 1 Hanvarg

Norge; 6 st
Finland; 78 st (Licensjakt 2016 19 st)

Döda vargar 2014-15

2015
Sverige; 71st
Norge; 13st
Finland; 48 st
Uppdaterat 2015-12-31
( 142 Skandinaviska vargar dödade i år)

SKYDDSJAKT JÄMTLAND>
> 3 vargar skjutna, 15/2
> 1 varg skjuten, 24/2
LICENSJAKTEN 2015
45 vargar !!
10 vargar skjutna i Värmland, område 1. 28/1
14 vargar skjutna i Värmland, område 2. 28/1
12 +1 vargar skjutna i Örebro, 1/2
4 vargar skjutna i Dalarna, område 1. 28/1
4+1 vargar skjutna i Dalarna område 2. 28/1
2 avräknade p.gr.av sakbbangrepp

Totalt: 45 döda vargar under jakten t.o.m 1/2 -15

3 st. misstänkt jaktbrott. 5, 7 januari 2015

Tatalt 2014. 48 Stycken

2013 > 33 st. + 14 st. Norska
2012 > 56 st. (+ 5 ofödda)
2011 > 40 st.
2010 > 60 st.

Se sidan; Sammanställning döda vargar som ni hittar under Menyn "VARGEN"

Hur många vargar behöver vi ? Linda Laikre

Vargmanifestationen i Sthlm 7/3 2015

WAS demonstration Sthlm Miljödep.

All original content on these pages is fingerprinted and certified by Digiprove