Wolf Association Sweden
WAS

Regeringskansliet

6f4165a0

En ny rovdjursförvaltning
Följ hela debatten här > Debatt och beslut Onsdag 21  oktober 2009

En ansvarsfull rovdjurspolitik
Motion 2012/13:MJ259

Läs här>

Motion 2011/12:MJ470 av Maria Ferm m.fl. (MP)

En långsiktigt livskraftig vargstam

MP) En långsiktigt livskraftig vargstam MP2107 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inte tillåta licensjakt på varg. Riksdagen hade tidigare beslutat att vargstammen skulle bli långsiktigt livskraftig, och licensjakten stred såklart mot det.

Datum: 2011-10-05, MP2107, Träffvärde: 82.55% (id 3348768)

Lena Ek diskuterar vargar i Bryssel

Norran 20120710

Nytt uppdrag i syfte att nå livskraftig population för rovdjur

Regeringen fattade i dag beslut om ett nytt uppdrag till Naturvårdsverket. Uppdraget handlar om att ta fram minsta livskraftiga population för varg, björn och lo i syfte att underlätta diskussionen om god bevarandestatus.

Regeringskansliet 20120531

Öppet brev till politiker

  WAS åsikt angående Lena eks utspel om varg. 20121021

WAS Brev

Lena Ek om rovdjurspolitiken på Sv Jägareförbundets seminarium
Lyssna på YouTube20120302

Peter Egardt ny ordförande i kommittén för hållbar rovdjurspolitik för var
läs mer> 20120225

1) Eskil Erlandsson, ( C ) minister, ansvarig för jordbruks- och lantbruksfrågor. Har ett ansvar för vargfrågor genom att hans departement och två myndigheter under dem ansvarar för delar av det som berör vargarna; rennäringen är den största delen, då man får inte ha vargar i renskötselområden i Sverige, vilket stänger 50 % av landets yta för vargen – som dock förväntas att vandra österifrån hit. I själva verket tjuvskjuts eller med slappa skyddsjaktsbeslut tillåts eliminering av alla vargar i renområden. Erlandssons SVA, statens veterinärmedicinska anstalt har också varit med och lagt sig i vargfrågan genom skrämseltaktik om dvärgbandsparasiten i östvandrande vargar – som ”att spela rysk roulett med svensk folkhälsa” som en veterinär uttryckte sig ”sansat” (se mer nedan).

Lena Ek 2) Andreas Carlgren, ( C ) miljöminister som gav f d centerpartisekreterare Åke Pettersson i uppdrag att ta fram en plan för en ny rovdjursförvaltning 2008 (Rovdjuren och deras förvaltning SOU 2007:89) som fastställde att syfte med rovdjursförvaltningen är att vara ”adaptiv” d v s skapa acceptans hos landsbygden och att sätta tak på hur många rovdjur i olika arters ska finnas. Med SOU:n i handen gick Carlgren till medier, riksdagen och Naturvårdsverket och gav dem uppgiften att ta fram en rapport om hur SOU:n ska verkställas. Även om man ska vara professionell i sin yrkesutövning bör det påpekas att Carlgrens make är från djupaste Norrbotten och från en släkt som jagar. Det innebär självklart att det finns en risk för jäv i rovdjursbeslut även om det inte behöver vara så. Ingen journalist har någonsin vågat beröra denna aspekt.
3) Åke Pettersson ( C ) samlade 2006 flera forskare och sakkunniga varav många lämnade efter slutarbete ett särskilt yttrande på de punkter som man inte kunde ställa sig bakom. Kritiken från Naturvårdsverkets sakkunnige Robert Franzén handlade om bl.a. Jägarförbundets otydliga men faktiska maktposition inom all rovdjursförvaltning, och om att ingen konsekvensanalys finns på plats för den nya rovdjursförvaltningen, osv. Lotta Samuelson från WWF konstaterar att man inte har inlemmat förslaget till Art- och Habitatdirektivet, och heller inte tagit hänsyn till andra beräkningsgrunder, t ex istället för antalet djur ha ett tak för antalet djurattacker som riktvärde för åtgärder.
4) Olof Liberg, som har doktorerat på kattdjursforskning, leder vargräkningar norsksvenska
Skandulv och fick nu en roll som en stor statistisk expert både i miljödepartementets och Naturvårdsverkets ögon. Sitter också som forskningledare på Grimsö.
Libergs forskning har kritiserats hårt från flera håll för otydliga beräkningsmodeller, för beställningsforskning och för att inberäkna döda individer i vargtalen, samt för att vara finansierad av jordbruksdepartementet (Erlandsson) och där man använder jägare som observatörer (”oberoende forskning” när man samarbetar med den viktigaste intressentorganisationen…?) Libergs forskning har tagit fram siffrorna åt myndigheterna som velat implementera Petterssons utredning.
Här är en kollega som ger Liberg hut om vetenskaplighet. Liberg är registrerat som forskningsledare på Grimsöforskningscentrum som är kopplad till LSU,ochhar Viltskadecentrumsom räknar bland annat på trafikdödade djur. Men det finns inga uppgifter på Grimsös hemsida om Libergs forskning eller motsvarande. Däremot uttalade sig Liberg som Jägarförbundets röst ett år sedan och hävdade att vargar inte tar skada av att skjutas och att i alla fall 41 vargar hade kunnat skjutas i licensjakt.
Föreningen Nordulv har i november
JO-anmält Naturvårdsverket för att enbart förlita sig på material från Libergs forskning som grund på licensjaktsbeslut.
5) På Naturvårdsverket tog chef för rovdjursenheten Susanne Löfgren i oktober 2010 ett beslut om delegering av skydds- och licensjaktsbeslut till vissa länsstyrelser. Här nedan finns utdrag från Naturvårdsverkets pressmeddelande – som man blir inte klok på!
Det bör noteras dessutom att t ex skyddsjaktsbesluten fram till 31 november förlängdes slentrianmässigt bland annat i Homnafallet med två månader utan att någon annan analys än att det hade varit svårt att jaga utan snö gjordes, d v s man bortsåg från alla krav som Art- och habitatdirektivet ställer för att jaga rödlistade djur av någon som helst orsak. En lokal polis i Gävleborg ledde jakten och hade kontakterna med Länsstyrelsen. Vid tillfälle hade han jaktlag uppemot 40 män som jagade urskillningslöst de genetiskt värdefulla vargarna. Han och är idag misstänkt för grovt jaktbrott, något som polisens internutredning tittar på just nu. Däremot är länsstyrelsens handläggare eller Naturvårdsverket inte under utredning trots tveksam tillståndsgivning. Löfgren själv har tidigare gett skyddsjaktstillstånd hemifrån via telefon utan att märka att en varg redan hade dödats på samma tillstånd – därmed dog två vargar. Hon har självklart inte anmält sig själv för något tjänstefel och ingen annan verkar ha det ansvar.
Löfgren tog också formellt beslutet av årets licensjakt trots att EU-kommissionen hade skickat ett brev och påtalat att det vore klokt att vänta. Den officiella förklaringen är att brevet ”inte hann fram” från Bryssel i tid, och i själva verket diariefördes det först strax innan jul då en medborgare begärde ut en kopia av det från Naturvårdsverket, som även tidigare haft problem med diarie- och offentlighetslagarna.
6) Erik. A. Eriksson, ( C ) från Värmland som tillsammans med
7) Ann-Kristine Johansson, ( S ) från Värmland, drev igenom licensjakten och den nya rovdjursförvaltningen i miljöutskottet och i riksdagen, och därmed åsidosatte alla mekanismer av att oppositionen ska granska majoritetens politik. Både C och S har tagit kraftigt avstånd från SD och deras roll som utesluter blockpolitikens kontrollmekanismer, men har utan att blinka offrat landets biologiska mångfald för ensidiga jägarintressen och dessutom kamouflerat dessa som ”miljöpolitik”! Eriksson valdes in i riksdagen på personvalsröster igen 2010 – han levererade med andra ord till jägare som röstade på honom igen.
8) Anders Ygeman, (S) ordförande på miljöutskottet som tidigt markerade att han gick på alliansens och centerpartiets linje i frågan, och förberedde en bred socialdemokratisk motionsom i princip var en kopia av Åke Petterssons utredning och dess slutsatser och krav. Ygeman
vägrade också i februari 2010 ta emot vargvänner som ville träffa honom och andra politiker i riksdagen för att visa en annan sida av denna fråga.
9) Gunnar Glöersen, jaktvårdskonsulent för rovdjur vid Jägareförbundet. En aktiv debattör som anser att hans organisation ska ha en gräddfil till makten. Han har försvarat alla beslut som går emot vargarna, samt till exempel att jägare tar vargskinn och pungkulor som troféer (i en kommentar på Second Opinion menade han att det är trevligt för fruarna att få lite päls när de får stå ut med att vänta sina män som gör sin plikt i skogen – genusperspektivet hos honom är om möjligt äldre än jaktfilosofin).
10) Torsten Mörner, f d veterinär från SVA och ordförande i Jägareförbundet sedan 2007. Han har varit drivande i att kräva tak för antal vargar i Sverige och blandar sig friskt i politiken. 2007 krävde han att Åke Pettersson skulle få tilläggsdirektiv inom SOU att göra en översyn av maxnivåer för de stora rovdjurens antal och klargöra behovet av regional rovdjursförvaltning. Detta blev ju sedan SOU:s och hela rovdjurpolitikens kärna.

11) Lars Furuholm, rovdjursansvarige vid Värmlands Länsstyrelse, har hörts under året flera gånger i medier, där han
öppet ifrågasätter både Naturvårdsverkets och regeringens beslut och politik. Har figurerat tillsammans med Glöersen i artiklar och debattskrifter. Tillsammans är de Bill och Bull – Furuholms agerande är ofta väldigt långt ifrån en statlig tjänstemans objektiva roll och det är märkligt att hans arbetsgivare inte ställer krav på större professionalism på just dessa tjänstemän. Om någon annan t ex tillsynsansvariga inom industrimiljö skulle skriva debattartiklar tillsammans med dem man ska granska skulle länsstyrelsernas infochefer flyga i taket. Men i vargfrågan åsidosätts alla regler. Furuholm får representera i denna genomgång flera av länsstyrelsernas rovdjursansvarige som verkar ha en bakgrund hos jaktförbunden.
12) Maria Norrfalk, landshövding i Dalarna och jaktmästare, symboliserar den
oprofessionella arbetsgivaren, eftersom hon i sin roll som länsstyrelsens högsta operativa ansvarig (sedan 2009 då styrelserna avvecklades) har visat sig ensidigt arbeta för jägarintressen i rovdjursfrågan. Senast denna vecka stoppade hon ett motorkälksförbud inom ett fjällnaturreservat, för att jägare kräver det. Det blev ”omstart” i processen.
Och hon har trots flera påpekanden
vägrat att anmäla i enlighet med lagen hoten som jägarintressen riktat mot Länsstyrelsens i Dalarna tjänstemän. Vidare har hon vägrat att träffa vargbevararsidan men lägger ut på länsstyrelsens hemsida bilder om sina tebjudningar med vargjägare (”för att informera sig”) – några diarieförda agendor och protokoll har man dock inte kunnat uppbringa från dessa samtal, som jägare har med den högsta ledningen i länet. Frågan är om inte detta är på gränsen till otillbörlig påverkan från jägarlobbys sida gentemot länsstyrelsens anställda – för vem vågar säga ifrån när jakthöjdare frotterar sig med landshövdingen. Senast gick ”Jakt och jägare” ut och krävde en ursäkt av en länsstyrelseanställd som gjort sitt jobb – och hotade med att skriva till landshövdingen för att kräva fram ursäkten! 13) Hans Boström, en doldis, men ansvarig veterinärför vargmarkeringar (idag pensionerad) som uttalar sig flitigt i jakttidningar såsom att ”alla vargar som vandrar in från öst ska skjutas”. Han har även skrivit till alla riksdagsledamöter och varnat om östvarghotet. Visserligen har han nu råkat vådaskjuta minister Carlgren då hans kategoriska nej mot ryska individer på grund av dvärgbindmaskhotet är svår att gå förbi och en karantän på sex månader minst krävs – därmed blir det inte någon inplantering i vår… Boström citeras ofta av jakttidningar och tillsammans med representanter för Folkaktion Ny Rovdjurspolitik (där många vill utrota alla vargar).
14) Stefan Attefall, (KD), civilminister, ansvarig för kommuner, landsting och länsstyrelserna. Har inte ännu prövats i vargfrågan, men bör ha ett ansvar som chef för de sex länsstyrelser som hanterar delegeringen från Naturvårdsverket. Logiskt borde han t ex vara ansvarig för att Länsstyrelsen i Dalarna inte tar hot mot sina anställda på allvar. Attefall bör rimligen vara också ministern som ansvarar för kommuner som utropar sig i tid och otid ”vargfria” – något som just nu prövas i ett domstolsfall. Ingen har dock krävt något ansvar av honom ännu.
Vidare bör han ta en titt på utnämningen till Viltvårdsdelegationerna (se nedan) då flera politiker sitter på dubbla stolar – både som höga ansvariga inom jaktorganisationer samt som politiker, medan jaktorganisationer ska representeras för sig.
15) Anna-Karin Hatt, ( C ) IT- och regionminister, ansvarig för regional tillväxt. Eftersom naturturism och även jakt ses som tillväxtnäringsgrenar bör även hon ha ett ansvar i vargfrågor. Norrland t ex har ju sagt sig att satsa på rovdjursjakt och länsstyrelsens representanter säljer landskapet flitigt på internationella jaktmässor. Frågor kring vem som har rätt att kapitalisera tillgången till naturen (allemansrätten) samt våra rovdjur som rent juridiskt tillhör inte någon som levande individer – men som döda faller till jägaren – bör vara högst intressanta.
16) Jägarförbundet – som har haft ett mandat att driva jakt och viltvård i Sverige sedan 1938 trots att det är inte formaliserat och ens ordentligt nedskrivet – och får för detta ändamål cirka 50 miljoner kronor årligen varav rejält över 10 miljoner används för information, dock utan några fastställda specifikationer eller kvalitetskrav (därmed blir det jaktromantik och vapenreklam…)
Från Robert Franzén, Naturvårdsverket, i sitt särskilda yttrande mot SOU:s principer2007:89
”Svenska Jägareförbundets unika roll med det så kallade allmänna uppdraget omnämns inte i beskrivningen av rovdjursförvaltningen i Åke Pettersson utredning. Under 2007 fick förbundet 43,43 miljoner från regeringen för att ”leda delar av jakten och viltvården i Sverige”. Av dessa medel utgick 11,5 miljoner för information. I regeringens uppdragsbeskrivning står bl.a. ”Informationen skall vara objektiv. Uppdraget omfattar dock inte något informationsansvar i fråga om de stora rovdjuren.” Det allmänna uppdraget är inte reglerat i någon förordning. Jägareförbundets allmänna uppdrag och att förbundet därutöver företräder ett särintresse innebär att förbundet har en särställning i jämförelse med andra intresseorganisationer.”
17) Sven-Erik Sjölund (S) kommunalpolitiker som motionerade om vargfri Nordanstig, ett beslut som förmodligen utan laglig grund togs sedan av kommunfullmäktige 16 februari 2010. Fallet är nu i domstolsbehandling, i förvaltningsdomstol hävdes beslutet men det överklagades av centerpartist till hovrätten.
18)En tung remissinstans är Sveriges Jordägareförbund och dess generalsekreterare Frederik Treschow som skrivit under remisserna till SOU 2007:89.
19) Länsstyrelsernas viltvårdsdelegationer – politiker som utses av landstinget!
Som om ansvarsorganisationen inte var redan rörig så ska vi nu blanda in landstinget! Det är så att landstingen (partierna) utser fem politiker + suppleanter som tillsammans med intressentgrupper för skogsnäringen, jordbruk, jakt, natur, friluftsliv, samerna, fäbodbrukarna och näringsliv/turism ska besluta sedan februari 2010 om skyddsjaktsbeslut, antal rovdjur som ska finnas i länet, och motsvarande myndighetsutövning. Dessa beslut går inte att överklaga enligt lagändringen.
Notera att på viltvårdsdelegationerna finns inga krav på representanter för biologer, genetiker, eller forskare överhuvudtaget, och heller inte på naturskyddsrepresentanter. ”Friluftsliv” är ett vitt begrepp och kan i princip betyda jakt också. Eller som Maud Olofsson ( C ) uttryckte det vid kritik: ”De flesta jägare är väl i skogen för friluftslivet och grillar korv” (!). Senare har Andreas Carlgren använt samma uttryck vid kritik mot kaos i licensjakten.
Sammanfattningsvis vimlar det av alla möjliga intressen utom vargens i dessa grupper; det är allt från nollvisionära Folkaktionen som är kända för riktigt hård linje mot vargar i djupa Värmlandsskogar, till yrkesfiskare och Handelskammare. Men inga vargforskare finns med. Alla beslut tas därmed utifrån människornas nyttoperspektiv och djuren ses som råkapital snarare än som ett naturvärde i sig. Miljöminister har sannerligen inte förtjänat titeln miljöminister – snarare jaktminister, eller rovdjurskapitalist.
Viltvårdsdelegationen utses för tre år i taget och består av 13 ordinarie ledamöter från olika områden och lika många ersättare. Här är deltagare ifyra vargläns viltvårdsdelegationer för att ge dig en bild av vilka som beslutar över våra rödlistade djur:

Södermanland: Ordinarie ledamöter: * Björn Andersson (M), Vingåker * Karin Andersson (C), Vrena * Michaela Borg (Fp), Nyköping * Gudrun Lindvall (Mp), Valla * Rolf Svensson (S), Torshälla * Olavi Tidefjärd, Polismyndigheten, Eskilstuna * Elisabet Åfors, Jägareförbundet, Nyköping, * Leif Carlsson, Naturskyddsföreningen, Eskilstuna, * Ulla Lindell, Sörmlands Orienteringsförbund, Stigtomta, * Kjell Larsson, LRF, Malmköping, * Johan Lewenhaupt, Ekoturismföreningen, Sparreholm, * Anders Larson, Mellanskog, Mellösa, * Tord Pettersson, Södermanlands skärgårdsfiskares förbund, Nyköping
Dalarna: Politiskt utsedda ledamöter av Landstinget: Ann-Gret Olsson (S), Dala-Järna(ersättare: Liv Lunde-Andersson, Leksand) Viggo Nielsen (S), Borlänge (ersättare: Kjell Gustafsson, Sundborn) David Örnberg, (V) Mora(ersättare: Ulla Magnusson, Dala-Järna) Jonny Jones, ( C ) kommunalråd Rättvik(ersättare: Agneta Ängsås, Enviken) Gunnel Söderberg, (M) Sollerön (ersättare: Sara Lindström, Ludvika)
Polismyndigheten: Anna-Carin Danielsson(ersättare: Kent Lind) Jakt- och viltvårdsintresset: Mats Larsson, Malungsfors (ersättare: Malte Sandström, Nås) Naturvårdsintresset: Jarl Hammarqvist, Gagnef(ersättare: Kit Larsen, Rättvik)
Friluftsintresset: Barbara Frilund-Ekberg, Idre(ersättare: Tord Halvarson, Falun) Ägare och brukare av jordbruksmark: Martin Moraeus, Orsa (ersättare: Marit Ottoson-Svensson, Dala-Husby)
Lokalt näringsliv och turism: Helena Back, Rättvik (ersättare: Pernilla Thalin, Orsa) Skogsnäringen: Clara Hellström, Falun (ersättare: Lars Karlsson, Orsa)
Rennäringen: Benny Jonsson, Idre (ersättare: Peter Andersson, Idre) Fäbodbrukarintresset: Tin Gumuns, Vikarbyn (ersättare: Pierre Hedlund, Särna)
Värmland 2010-09-24 Ordinarie, Ersättare, Representerar
Ingemar Tönnberg, Lars-Ove Jansson (S) Ann-Katrin Järåsen, Anettes Sätherberg (S) Johan Larsson, Margret Bergkvist (V) Catarina Segersten-Larsson, Inger Larén (M)
Roland Kylén, Lennart Nilsson (C)
Håkan Eriksson, Monika Stöllman, Trafiksäkerhet/Illegal jakt (polis) Lennart Johannesson, Hans-Bertil Granevald, Jakt – och viltvårdsintresset Jenny Brodén, Håkan Eles, Naturvårdsintresset Lennart Boquist, Kjell Johansson, Friluftsintresset
Ingmar Olsson Eva Nordling, Ägare och brukare av jordbruksmark,
Märta Nylén-Jonsson, Ing Marie Junler, Lokalt näringsliv och turism Per Fenger-Krog, Mats Eriksson, Skogsnäringen Sara Olsson, Krister Fransson, Yrkesfisket Kerstin Elofsson, Fäbodbruket, Calle Seleborg, Folkaktionen mot rovdjurspolitik
Västra Götaland
Landshövdingen är ordförande i viltförvaltningsdelegationen.
Delegationen beslutar om övergripande riktliner för •· viltförvaltningen inom länet •· skötsel av älgstammen och i förekommande fall skötsel av hjort- och vildsvinsstammarna •· licensjakt och skyddsjakt inom länet •· bidrag och ersättning enligt viltskadeförordningen (2001:1724). Delegationen prövar också frågor om godkännande av •· förslag till miniminivåer för förekomst avlo i länet samt inriktning när det gäller förekomst av varg. •· rovdjursförvaltningsplan för länet.

Samernas sedvanemarker

SOU 2006:14

Regeringskansliet

Avslag skyddsjakt Jämtland. Förvaltningslagen 20120320

Rovdjurens bevarandestatus

Rovdjurens bevarandestatus SOU 2011:37

Ledamöter (L) och ersättare (E)

Namn Representerar
L: Johnny Nilsson V Götalandsregionen
E: Eva Hansson V Götalandsregionen
L: Bertil Jonsson V Götalandsregionen
E: Maj Steen V Götalandsregionen
L: Ann Ohlsson V Götalandsregionen
E: Jan Leander V Götalandsregionen
L: Clarence Holgersson V Götalandsregionen
E: Frida Edberg V Götalandsregionen
L: Kerstin Hermansson V Götalandsregionen
E: Roger Wallentin V Götalandsregionen
L: Ann-Kristin Blomgren Polismyndigheten
E: Göran Winqvist Polismyndigheten
L: Göte Johansson Jägareförbunden i VG
E: Wincent Kvarnrud Jägarnas Riksförbund
L: Barbara Sandell Naturskyddsför. och Rovdjursför.
E: Kent-Åke Gustavsson Naturskyddsför. och Rovdjursför.
L: Oskar Johansson Orienteringsrörelsen
E: Rune Andersson Friluftsfrämjandet
L: Eleonore Marcusson LRF
E: Peter Dickson M Götal Jordägareför.
L: Liselotte Nibell-Keating Västsv. Turistrådet
E: KathrineWiséhn Handelskammaren
L: Katarina Johnsson Skogsnäringen
E: Marie Hallén Skogsnäringen
L: Bertil Adolfsson Sv. Fiskares Riksförb.
E: Karl-Gustaf Karlsson Sv. Fiskares Riksförb.

 

 

 

Translation

SvenskaEnglishNorskDeutschDanskSuomiFrançais
by Transposh - translation plugin for wordpress

Kategorier

Arkiv

Döda vargar 2016

Sverige; 42 stycken

Uppdaterat 2016-12-30

Licensjakten. 2 jan-15 feb. 13 stycken
Jakten i Dalarna avslutad den 20/1-16

Dalarna/Lövsjöreviret
7/1. 1Hane
6/1. 2 Hanar
3/1. 2 Hanar + 1 Tik
2/1. 1 Hane

Gävleborg
Jakt avblåst. 6 vargar skjutna
9/1. 1 Hanvarg +1 Tik
8/1. 2 Tikar + 1 Hanvarg
5/9. 1 Hanvarg

Norge; 6 st
Finland; 78 st (Licensjakt 2016 19 st)

Döda vargar 2014-15

2015
Sverige; 71st
Norge; 13st
Finland; 48 st
Uppdaterat 2015-12-31
( 142 Skandinaviska vargar dödade i år)

SKYDDSJAKT JÄMTLAND>
> 3 vargar skjutna, 15/2
> 1 varg skjuten, 24/2
LICENSJAKTEN 2015
45 vargar !!
10 vargar skjutna i Värmland, område 1. 28/1
14 vargar skjutna i Värmland, område 2. 28/1
12 +1 vargar skjutna i Örebro, 1/2
4 vargar skjutna i Dalarna, område 1. 28/1
4+1 vargar skjutna i Dalarna område 2. 28/1
2 avräknade p.gr.av sakbbangrepp

Totalt: 45 döda vargar under jakten t.o.m 1/2 -15

3 st. misstänkt jaktbrott. 5, 7 januari 2015

Tatalt 2014. 48 Stycken

2013 > 33 st. + 14 st. Norska
2012 > 56 st. (+ 5 ofödda)
2011 > 40 st.
2010 > 60 st.

Se sidan; Sammanställning döda vargar som ni hittar under Menyn "VARGEN"

Hur många vargar behöver vi ? Linda Laikre

For every fallen wolf by Louise du Toit

Song for fallen Wolves , Sweden 2016 by Rik Bakker

Vargmanifestationen i Sthlm 7/3 2015

All original content on these pages is fingerprinted and certified by Digiprove